Hej Marie! Tiden går och går. Varje dag är en kamp och frågan om överlevnad. Det känns som igår jag fick hålla om min son. Vet inte hur du känner det. Men det är en sådan konstig känsla i alla fall för mig. Snart är det jul och jag har ingen glädje över någonting, jag saknar min son så oerhört mycket, att sorg kan göra så ont. Förstår nu att du har varit igenom "sorge året". För mig känns det som jag inte kan andas men man måste. Skickar en varm tanke till dig Siv
Hej Marie! Tiden går och går. Varje dag är en kamp och frågan om överlevnad. Det känns som igår jag fick hålla om min son. Vet inte hur du känner det. Men det är en sådan konstig känsla i alla fall för mig. Snart är det jul och jag har ingen glädje över någonting, jag saknar min son så oerhört mycket, att sorg kan göra så ont. Förstår nu att du har varit igenom "sorge året". För mig känns det som jag inte kan andas men man måste.
SvaraRaderaSkickar en varm tanke till dig
Siv
Hej min älskade nya vän Siv,
SvaraRaderaFörsta julen 2010 var tom, smärtsam och sorglig men man uthärdade läget.
Min resa till jobbet med bussen varje dag lyssnar jag på klassisk lugn och behaglig musik, så att jag känner ett lugn inom mig innan jobbdax.
Tycker mig se en extra stark solstråle genom buss fönstret varje morgon ... måste vara min älskade son som ger mig mer energi inför dagen.
Nu är det snart exakt 1.5 år sedan han blev en ängel och visst sörjer jag och har mina down-dagar, men inte så som i chock, som jag var första året.
Sänder dig en stor varm kram!
/Marie