måndag 24 oktober 2011

Kom ihåg mig

Tobias värsta farhågor den sista tiden eller närmare sagt sista timmarna på IVA, var att han var rädd att bli bortglömd OM det värsta skulle hända .... 
Han skrev frenetiskt i sitt kollegieblock, eftersom han ej kunde tala med sin trakeotomi i halsen, han ville verkligen ha en egen plats som bara var hans ... sin gravplats där alla kunde komma och snacka av sig en stund med honom.
Känner nu efter 1 år 4 månader 13 dagar att inte så många av hans nära eller kära finns där, blir livrädd att Tobias känner sig ensam eller bortglömd.
Vet att många av hans vänner snackar om honom, men jag har skurit av alla band mellan oss via Facebook så att dom unga får leva ut sina liv utan att ha mig på axeln, men ändå saknar jag alla hans vänners kommentarer och frågor till mig.

Undrar vad du gör nu, min älskade son ..... saknar dig!
Puss & Kram din Mammut

Grekland Skiathos 2001

13 kommentarer:

  1. Hej!
    Ja, det är verkligen en underbar film! en av mina favorotfilmer också..
    Läste lite på din blogg och jag blir så arg och ledsen när sjukdomen vinner.. Hur gammal var han?
    kram Linnea

    SvaraRadera
  2. Min son föddes 1989-07-28 och dog knappt 21 år den 2010-06-11.
    Kram Marie

    SvaraRadera
  3. Gråter så det skvalar och tycker att det är så himla hemskt att jag inte vet vad jag ska skriva. Så himla hemskt. Är ledsen för din skull. Jag har ju en dotter som är född -89. Och hur kunde man köra över både honom och dig och stänga av innan ni var beredda? Han var så fin, din kille. Varm kram. /Åsa

    SvaraRadera
  4. Tack snälla Åsa för dina värmande ord ....
    Har tyvärr inget bra svar på din fråga då jag frågat ut ansvarig personal om detta men ej fått relevanta svar .... detta gör att min panik aldrig vill riktigt landa i sorg, såsom det borde.
    Kram Marie

    SvaraRadera
  5. Har läst igenom din blogg lite och blir verkligen berörd av det du skriver.
    Känns så orättvist när sjukdomar tar folk ifrån en.
    Hoppas du mår bra!
    Stor kram / Saara

    SvaraRadera
  6. Hej Saara,
    Tack för dina värmande ord.
    Var tvungen att slå upp din sjukdom då jag aldrig hört talas om den. Fin bloggsida du hade!
    Alltid orättvist när ens barn går bort innan sina föräldrar, dumt att nån ung går bort, men fina änglar var dom redan utan vingarna.
    Jag mår relativt bra och hoppas du gör detsamma.
    Kram Marie

    SvaraRadera
  7. Åh! Hur mycket jag än försöker så går det inte att motstå tårarna... Jag beklagar det som hänt, det är förfärligt! Det finns ingen som förtjänar detta, men jag vet att Tobias var en riktig kämpe och gjorde allt han kunde och orkade. Sänder mina tankar till Tobias och även er som stod honom nära! Stay strong! kram

    SvaraRadera
  8. Tack snälla Jennifer,
    Du om nån vet ju hur det är att kämpa med denna jävla förrädiska sjukdom - fucking cancer.
    Jätte varm kram!
    /Marie

    SvaraRadera
  9. Hej Marie, vet inte om du minns mig, Jessica, men jag gick i samma klass som Tobbe i låg- och mellanstadiet. Tyckte så mycket om honom redan då (ja, jag vet att jag till och med var jättekär i flera omgångar.. :) men när klassen delades till högstadiet så kom livet emellan och vi tappade kontakten. Hade hört att han var sjuk men förstod hur illa det var först den dagen han somnade in, att det faktiskt var för sent för allt. Hittade din blogg nu när jag sökte på Ewings sarkom (läser nu till läkare, tro det eller ej..) och har läst vartenda inlägg med stilla tårar längs kinderna. Det är ingen idé att ångra att jag inte tog kontakt med honom igen men jag vill att du ska veta att jag tänker på honom ibland, kan se folk på stan som liknar honom men vet att så är det ju inte. Det fanns bara en Tobbe. Nu kommer jag tänka på er som är kvar också, på den hemska resa ni tvingats gå igenom och jag kommer att ta med mig dina ord och dina känslor i mitt framtida yrke och hoppas att jag aldrig glömmer de anhöriga och den inverkan man har på alla berördas liv. Tack för att du delar med dig, fortsätt kämpa och ta hand om dig själv! Massa kramar, Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jessica och tack för dina värmande ord. Var inte du och Tobbe ett par ett tag? ♥
      Underbart att du ska bli läkare, ni behövs, inom vilket område satsar du på?

      Jag ser och hör "nån" som är lik Tobbe varje vecka och minns ..... min fina kille, den finaste man kan önska sig.

      Kommer du ihåg när ni hade disco på skolan? Tobias bjöd alltid upp alla tjejer så att alla fick dansa .... vann inte ni flertal danstävlingar i skolan?

      Vilka underbara minnen ..... försöker hålla alla vid liv ♥ dom underbara stunderna man hade ihop.
      Stor varm kram!
      /Marie

      Radera
    2. Joo, vi var ju det :) Ganska länge har jag för mig, från det där lägret i trean och jag minns att alla var så avundsjuka på mig för Tobbe var nog alla tjejers favorit redan då.. <3 Och som han kunde dansa! Han prenumererade väl på våra små danspriser, vem han än bjöd upp.. :) Vilka härliga minnen, de ska alltid leva kvar!

      Inte bestämt någon inriktning i utbildningen än, drygt två år kvar av grundutbildningen men sedan får vi se, någonstans där man kan göra lite skillnad åtminstone.

      Ha det fint, och hälsa Ida! Kram /Jessica

      Radera
    3. Ida hälsar och minns när ni tre ritade hästar i Stolplyckan, men Tobbe o Ida ritade en hästhamburgare och skojade tydligen om detta som gjorde dig ledsen .... minns du?
      Ida skrattar åt händelsen men säger att dom var rätt taskiga mot dig då ..... barn!
      Kram Marie & Ida

      Radera
    4. Haha nej det kommer jag inte ihåg, så det var nog inte så farligt... :) Däremot kommer jag ihåg min och Tobbes första "dejt", när han bjöd mig på hamburgare på Sibylla. Vilken gentleman!

      Radera