torsdag 6 oktober 2011

Att känna

Känns så jäkla jobbigt när andra människor lägger sig i hur Jag ska tycka, känna eller reagera på alla olika saker som påminner mig om min son eller hur jag upplevde hans död. Jag är unik och så som jag känner eller upplever, är min känsla och min upplevelse .... inte vad Du säger att Jag ska tycka eller känna.


Till och med i en grupp på Internet, med folk som har liknande erfarenheter som mig, får jag inte vara Jag. Hatar när andra är "för-stå-sig-påare".


Jag är Jag och det tänker jag fortsätta med!


Min son är och kommer alltid vara runt mig så länge jag lever (tills jag flyger upp till han) och jag kommer nog aldrig förstå mig på den snabba hastiga avslutet, att dom på IVA-avdelningen tog ett beslut över hans och mitt huvud, att stänga av respiratorn så fort, bara 7 timmar efter djup sömn i respiratorn.


Dom, IVA personalen, gjorde sitt val klockan 09:00 fredagen den 11 juni 2010, Jag kommer aldrig förstå Varför ....



10 kommentarer:

  1. Ingen ska tala om för dig vad och hur du ska känna!! Hur kan man ifrågasätta en mor som sörjer sin döde son? Jag förstår inte heller beslutet att stänga respiratorn. Han var ju vid medvetande? Fick du någon utredning? Kommentar? Tobias skriver klart och redigt om att han ska sövas ned men varför väcktes han inte? Jag förstår din sorg och varför du känner som du gör!!! Kram på dig!!

    SvaraRadera
  2. Tack Marita, dina ord värmer mitt hjärta.
    Jag har varit uppe på IVA-avd 3 gånger efter min sons död för att få stöd i mina frågor samt relevanta svar så att jag kan gå vidare i sorgen samt leva vidare i mitt liv, men varje gång efter mötena på IVA har jag varit mer förvirrad än förstående.
    Han var helt klar och vid medvetande om sin situation och blev lovad att väckas efter sin nattsömn den 9-10 juni 2010 men enligt IVA läkarna hade han försämrats istället för förbättrats under nattens sömn kl 03:00- mötets start kl 10:00 så dom sa att om dom väckte han skulle han vakna och känna sig andas under vattenyta .... då sa jag att dom isåfall inte skulle väcka han i de tillståndet utan låta han sova vidare och vila sig tungt i respiratorn men dom hävdade att han aldrig med skulle kunna syresätta sig själv eller överleva detta senarium .... som då kom som en chock för mig som jag inte såg eller blivit informerad om .... men dom tog beslut över mitt huvud "att det var bäst för Tobias" ....

    SvaraRadera
  3. Kära Marie! Jag förstår din frustration och det skrämmer mig att de kan göra så när Tobias var vaken och medveten om allt. Jag kan förstå om du känner att de dödade honom och varför får inte du som anhörig ha en synpunkt? Varför tog man inte diskussionen med Tobias? Han verkar ha varit en otroligt skärpt och intelligent kille!! Att inte IVA kan ta en vettig diskussion och svara på ett förståeligt sätt måste kännas för jävligt ( om du ursäktar uttrycket). Jag läser din blogg och trots att jag aldrig träffat dig eller Tobias så sörjer jag att en sådan tjusig och intelligent kille inte fick leva längre. Var han för bra för den här världen? Jag hoppas du fortsätter ställa frågor och skriva på din blogg. Du skriver rakt in i hjärtat på mig och säkert flera människor. Har du skrivit i tidningen? Har du kontaktat pressen? Kram i alla fall !!! Jag tror Tobias är stolt över dig. Man ser på bilderna att han var lycklig och harmonisk.

    SvaraRadera
  4. Tack snälla Marita,
    Jag är jätte stolt över min vackra prins, han var både vacker utanpå men allra viktigast inuti, så social även in i det sista.
    Var med i en lokal tv station förra Alla Helgon helgen och talade om sorg.
    Inte sagt nåt i media om hur jag kände mig överkörd av sjukvården och deras beslut .... vet inte om jag orkar med det heller.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Jag kan förstå att du känner så men du är mycket vältalig och kan tala in i folks hjärtan och Tobias är gripande. Att det var bäst för Tobias tvivlar jag på. Han och du borde få avgöra om han ville känna sig som om "han andades undervatten" och/ eller sova längre. Han kan inte ha varit så dålig med tanke på de välskrivna och skarpt formulerade breven. Tänkte han bli författare? Han skriver verkligen bra, precis som sin mor. Du får en stor kram! Jag följer din blogg!!

    SvaraRadera
  6. Usch nu gråter jag .....
    Min önskan är att någon med starkt psyke och bra formulering hade hjälpt mig just då, den timman på mötet, när min dotter blev hysterisk av deras ord och jag total förlamad i min själ ....
    DOM (IVA-läkarna) ansåg att Tobias inte skulle väckas .... fast dom lovat 7h innan att göra så ... FAN minnet av just denna tidpunkt får mig att brista, ibland orkar jag inte ens minnas, gör så jävla ont.

    SvaraRadera
  7. Men man måste få brista och gråta när det gör ont. Jag tror inte att det är möjligt att föreställa sig känslan att begrava ett barn. Min spontana känsla var att IVA tänkte på sig själva och inte på dig och Tobias. De kunde väl ha försökt väcka honom och sedan se hur det gått? Jag läste din dagbok idag om Tobias och jag kan inte tänka mig att han någonsin blir bortglömd bland sina vänner. Han har en stor plats i era hjärtan och den platsen är viktigast!! <3

    SvaraRadera
  8. Tack Marita,
    Tog tag i Tobias vänner och skickade ett mass meddelanden via Facebook till alla och fick underbara svar idag :) värmde en mors hjärta.

    IVA lovade och jag hade sagt till att jag ville bli informerad och komma upp innan Tobias sövdes i djup sömn, ifall att han aldrig mer skulle kunna väckas .... dom lovade även honom detta.
    Men .... dom skyllde på att dom ej hann och att deras patienter måste komma i första hand ....
    Jag sa att jag förstod de men att be nån sköterska ringa mig tar nån sekund och jag bodde cirka 15 minuters promenad avstånd från sjukhuset.
    Dom kunde även fixat en kurator från Onkologen till oss vid mötet på IVA om att stänga av respiratorn ... men inte ens efter blev jag erbjuden nån ... satt i chock och allt bara gled mig in i dimman av overklighet ....

    SvaraRadera
  9. Vilket konstigt slut. Han visste att han skulle vakna...

    Det känns jobbigt för mig att Rebecca dog ensam på ett hotellrum i London. Jag hade synen framför mig när vi tar adjö vid sjukhussängen.

    Detta gick du också misste om. Vi får kämpa vidare. Var och en på sitt sätt. Som du skriver är vi alla olika med vårt sörjande. Gäller även mig och frugan.

    SvaraRadera
  10. Jaaa du Benny ..... undrar om han var där ändå och såg allt .... jag har dött två gånger av getingstick, då jag är super allergisk mot dessa flygfän, men då var jag ovanför min egna kropp och såg allt dom gjorde med mig .... min son och även din Rebecca kanske var där med oss .... vem vet.
    Kram!

    SvaraRadera