Att känna

Känns så jäkla jobbigt när andra människor lägger sig i hur Jag ska tycka, känna eller reagera på alla olika saker som påminner mig om min son eller hur jag upplevde hans död. Jag är unik och så som jag känner eller upplever, är min känsla och min upplevelse .... inte vad Du säger att Jag ska tycka eller känna.


Till och med i en grupp på Internet, med folk som har liknande erfarenheter som mig, får jag inte vara Jag. Hatar när andra är "för-stå-sig-påare".


Jag är Jag och det tänker jag fortsätta med!


Min son är och kommer alltid vara runt mig så länge jag lever (tills jag flyger upp till han) och jag kommer nog aldrig förstå mig på den snabba hastiga avslutet, att dom på IVA-avdelningen tog ett beslut över hans och mitt huvud, att stänga av respiratorn så fort, bara 7 timmar efter djup sömn i respiratorn.


Dom, IVA personalen, gjorde sitt val klockan 09:00 fredagen den 11 juni 2010, Jag kommer aldrig förstå Varför ....

TV program

Har precis kollat på TV3´s program "Sanning & konsekvens - om barn som dör under graviditeten trots att de hade kunnat räddas".

Fruktansvärd tanke att man kan rädda 1/3 av nuvarande 450 döda barn per år om man tar mammorna på allvar ..... tänker på om nån av mina läkare som hävdade att det inte gick att göra mer för min 20-åriga son utan bara stänga ner respiratorn för alltid, tänk om dom hade fel ..... brukar tänka så eftersom Jag vägrade se de dom såg och ville inte att dom skulle trycka på Off-knappen men vad fan hjälpte de vad jag tyckte men tänk OM nån sa till mig via tvn "vi kanske kunde ha räddat honom" .... då hade jag blivit tokig!

Man vill ju lita på vården och alla som jobbar inom den .... men Kan man göra de!?

KOM TEBAX

♥♥♥ .... satt med min sons hand Tobias Holmén i min 2010-06-11 kl 09:00 då personalen på IVA-avd stängde av respiratorn .... där dog en del av mig för alltid ♥♥♥

.... tyvärr trodde både jag och min son att dom skulle väcka honom efter nattens djupa sömn, han somnade kl 03:00 och kl 10:00 var jag på möte om att dom ville för alltid söva ner honom, som jag vägrade, men som dom då fullbordade kl 09:00 dagen efter mötet .....

..... min sons sista meddelande via mobilen;

2010-06-10 02:53

"Somnar ni över kvällen. God natt syns imorgon. Pusd"

(felstavningar men han skrev så)

Saknaden

Saknaden efter dig är ett tomrum större än universum
Vet inte vad jag ska fylla detta tomrum med
Mitt hjärta blöder och min själ skriker
KOM TILLBAKA

All vinst till barncancerfonden

Jag, mamma Marie Johansson, ska ställa ut all min konst såsom keramik, skulptur & målningar på Konstrakan lördagen den 27 augusti kl 10-16 i Tranås, all vinst kommer gå till Tobias Holméns minnesfond på barncancerfonden - http://www.barncancerfonden.se/10379.

Kommer stå utanför affären Glasögoncity, Storgatan 37, Tranås city.

Ge ett bud, ej skambud och objektet är ditt.

Välkommen den 27/8-11 till Konstrakan och Tack för att Du hjälper oss med ett bidrag till Barncancerfonden.

/Kram Marie
(lite bilder på mina målningar finns på - http://marie-konst.blogspot.com/)

Ett år sen du begravdes

(Lite sent men datorn strulat .......)

För ett år sedan begravdes du min älskade son,
den 1 juli 2010.

Tiden rinner iväg,
men varje sekund är en plåga,
saknar dig mitt älskade hjärta.
Första tiden efter du lämnat mig ensam kvar,
kunde jag knappt andas.
Nu efter drygt ett år utan dig
känns livet så meningslöst och jävligt orättvist.
Förstår fortfarande inte varför just Du skulle få denna
ovanliga cancer sjukdom.
När du trodde och även alla runt dig,
att läget var bra,
så fick du nån jäkla bakterie som tog ditt liv.

VARFÖR?
VARFÖR DU?

Tobias minnes saker

Första informationslappen om att jag fött en son från Motalas BB-avd. 1989-07-28 kl 09:45.

En av många grattis hälsningskort att vi fått en son.

En av Tobias första målningar, har många samlade i en mapp.

Tobias på dagis eller kanske fritids.

En minnes trätavla som värmer en mors hjärta
"Jag älskar dig mamma"
eller Mammut som mina barn kallar mig.

Tobias student mössa från juni 2008.

Ett av hans sista ord i kollegieblocket som han skrev i på IVA-avdelningen,
då han ej kunde tala med sin trakeotomi i halsen,
"Om det här bara är en lunginflammation är det ju lätt fixat".
Det var hans dåvarande tanke, nåt annat var otänkbart, dom fixar det!

Ett par dagar senare stängde dom av hans respirator ....
den dagen kommer jag aldrig glömma, fy fan vad livet är orättvist.

ÄLSKAR DIG!