måndag 10 juni 2013

Helvetes dag

Nu börjar de .... allt snurrar i huvudet och jag mår illa av alla minnen jag inte vill minnas, de som var för exakt tre år sedan. Denna dag, den 2010-06-10, startade med att jag väcktes av ett telefonsamtal om ett viktigt möte på IVA-avdelningen, jag ombedes komma till klockan 10:00. Dom ville även att min dotter skulle följa med ..... Vi, jag och min älskade dotter, gick upp mot sjukhuset genom trädgårdsföreningens grönska med alla firande studenter, helt omedvetna om vad som komma skall.

Mitt ex, barnens far och hans nya fru satt redan i mötesrummet. Läkare och sköterska.

Mötet började med att dom sa att min son sov djupt sedan klockan 03:00 samma dag, men att han hade sövts i djupsömn utan att väckas var en synnerligen tråkig nyhet, då dom lovat förmedla både mig och min son innan detta skulle ske.

Cirka en vecka innan dagens möte hade vi haft ett möte med alla inklusive min son, att han behövdes sövas i djupsömn en längre tid för att kroppen skulle få självläcka sig, men nu hade någon läkare gjort detta utan vår vetskap.

Andra meningen, att dom inte kunde väcka min son ur den djupa sömnen, för då skulle han få en känsla av att vakna under vattenytan, i en känsla av att drunkna ..... sa till dom "att väck honom inte dårrå" .....

Tredje meningen handlade om att min son aldrig skulle klara av livet mycket längre och att dom inte ville plåga honom utan stänga av respiratorn då det inte fanns något mer hopp .....

VA FAN SA DOM !!! ????

Jag skrek rakt ut .... min dotter skrek och välte alla möbler .... allt blev svart .... VAD FAN SA DOM !! ??

Jag rabblade nog en massa frågor om varför, vad vill dom ha, vad saknas ekonomiskt .... kommer inte ihåg!
Sa att detta var en ren och skär avrättning ... då blev docenten arg på mig, men till la att det var bättre att jag la skulden på han än på mig själv!? VAD MENADE HAN !! ??

.....

Jag gick in till min son och senare vaknar jag att jag är ute och går med min hund ..... minns inte!
Ringde IVA-avd. frågade ännu mer frågor men fick inga direkta svar, förutom ett mötes klockslag 19:00 med nån okänd läkare.

Befann mig på kvällsmötet med en läkare som lägger huvudet på sne och säger "men du Marie, du vill väl inte plåga din son" ......

.....

Vet inte om jag sov eller om jag inte fanns den natten, som blev till dag, den 2010-06-11, min sons avrättningsdag.
Detta foto togs cirka ett dygn innan dom stängde av respiratorn. Älskar dig min son! Vi syns igen när jag kommer upp till dig, min ängel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar