Dagarna går förbi
Nyss var det din 22-års dag i somras och nu är det vinter och snart har du varit ifrån mig i 2 år .... dagarna bara rusar förbi och jag som nyss förstod att vi aldrig mer på jordelivet skulle få kramas igen. Älskar och saknar dig varje dag men mest om natten när timmarna står still - kram!
Hej! Det var ett tag jag skrev på din blogg. Hoppas att julen var något så när för dig. För mig så var vi utomlands men det har varit så tungt och jobbigt även där. Saknaden är så stor och de som inte förlorat något barn vet inte hur det är. Tror du att det finns ett liv efter döden. Jag vill så gärna tro det. Kram från Siv
SvaraRaderaHej Siv,
SvaraRaderaJag har saknat dina kommentarer, men hoppas din resa gjorde lite avkoppling för dig ....
Min jul var rätt bra ... älskar julen och har alltid gjort de, fast en person fattas kan jag njuta av värmen, ljusen och god mat med släktingar.
Jag tror absolut att vi har ett själsliv efter detta jordeliv. Har egen erfarenhet av att återupplivas och kommer ihåg vad som skedde under tiden man var utanför sin kropp ..... en skön känsla, men ännu är det inte dags för oss att stiga upp till våra änglabarn, men sen så, kan vi kramas med alla kära där.
Stor varm kram till dig min vän!
/Marie
Hej!
SvaraRaderaEfter att ha läst hela din blogg så är det en fråga som gnager i mg som jag bara måste få ställa? Varför stängde de av respiratorn? Varför sövde ner din son? Jag förstår ingenting. Gick det inte att väcka honom igen eller varför försätter man bara någon i djup sömn och sen inte väcker personen. Ber om ursäkt om frågan är dum eller konstig. Jag förstår bara inte?
Han hade behandlats för den ovanliga cancern Ewings Sarkom i nästan 1 år men fick lunginflammation och nån mer bakterie i kroppen som gjorde att han inte kunde syresätta sig själv utan fick trakeotomi. Trakeotomi är ett kirurgiskt ingrepp där en öppning in till luftstrupen görs i halsen strax nedanför struphuvudet för att underlätta andningen. Han låg i respirator som sköte allt detta åt honom på IVA i 7 dagar ... men dom tyckte det inte gick att göra mer för honom, att hans lungor var helt slut och att hans kropp slut efter all cytostatika behandling så dom beslutade att stänga av respiratorn fast han innan detta möte 7h innan talat med mig (via block) helt klar i huvudet och ville leva vidare ...... dom påstod att om man väckte honom skulle han ha känslan av att vakna under vattenytan och få panik ... plus att dom påstod att inget mer gick att göra för han och att han ändå skulle sluta sitt liv inom kort ... men det syntes varken utanpå eller vid hans vaknade sätt 7h innan beslutet .... där dog en del av mig och jag kommer aldrig förlåta deras beslut att ta min älskling ifrån mig.
SvaraRaderaTack så mycket för att du tog dig tid att svara. Jag tyckte det lät så märkligt eftersom att som du sa, han var så vaken och klar innan han sövdes. Messade vänner och skrev i blocket. Och att han lovats att få vakna.
Raderaer histpria har fastnat hos mig och jag tänker på dig och din dotter.
Många kramar
Ja du Cecilia, märkligt ät det, jag blev i chocktillstånd när dom sa detta och tog mig lång tid att försöka lägga locket på så att jag orkade med livet .... var även på tre besök på IVA där jag ställde dom mot väggen men fick aldrig nåt tydligt bra svar som jag kunde acceptera .....
RaderaTack för din tanke, den värmer en mors hjärta!
Kram Marie
Glömde skriva att dom sövde ner han kl 03:00 den 10 juni 2010 för att han hade jobbigt men blev lovad att väckas dagen efter men hade då ett möte med mig kl 10:00 om att stänga av respiratorn, som jag vägrade men som dom fullföljde kl 09:00 den 11 juni 2010.
SvaraRaderaHej Marie!
SvaraRaderaJag måste bara fråga, hur var du som mamma till din dotter då Tobias hade dött?
Robert hade en lilla syster Ida som nu är 15 år. De var så tighta med varann och var de bästa kompisarna. Nu är jag så försjunken i sorg. Har haft sådana djupa svackor, så jag har nästan skuldkänslor över att det känns som man försummar henne. Jag saknar Robban så mycket och ser allt i svart.
Kram från Siv
Hej Siv,
SvaraRaderaJag var tvungen att lägga mig själv åt sidan och ge min dotter all tid, förutom då jag var ute med vovven, eftersom hon var så nedstämd och bara ville ta livet av sig .... hon försökte även två gånger .... tror det därför tog väldigt lång tid innan jag fick sörja och tänka på mig. Fick även ta tag i alla sonens vänner som hade tusen frågor och mådde skit .... kommer knappt ihåg den tiden, allt var som i en dimma. Min dotters största idol och den hon dyrkade samt skrev uppsatser om i skolan var hennes älskade storebror, hennes förebild och styrka. Inte lätt för nån att mista sin kompis/syskon/barn/barnbarn.
Hoppas du kan finna styrka i nåt!
Kram Marie
Hej! Tack för ditt svar.
SvaraRaderaÖnskade din dotter att hon hade haft fler syskon? Min Ida önskade det och då känner man skuld. Nu har vi skaffat hon och vi en hund, en borderterrier. Hon läget att det är glädjen i hennes liv. Hur gammal var din dotter då Tobias dog?
Kram Siv
Hund är bra för alla sörjande - rutiner, kärlek, friska promenader, lek & skratt.
SvaraRaderaMin dotter var 19 år när hennes storebror gick bort. Har två halvbröder som hon tyvärr inte träffar så ofta. Hon har istället en massa djur - hästar, katter och en hund som hon tyr sig till.
Kram!