Satt och tänkte på livet häromdan och känner mig relativt lycklig, samtidigt som jag trillar ner i mörka hålet till och från, men i stort sett tycker jag att jag har det rätt bra.
Jag har tagit mig ur det svartaste hålet man kan befinna sig i, sakta men säkert lyft mig, i Min takt.
Börjat jobba, även om det inte alltid gått så som jag velat, så har jag ändå gjort Mitt bästa och mer kan man inte förvänta sig.
Den största gåvan är nog att jag börjat skapa igen. Träffat en ny grupp konstnärinnor som inspirerat mig, Penseln & Pennan.
Har min underbara dotter nära mig och min älskade sambo.
Givetvis går ens tankar till sina nära & kära runt jul som inte längre finns runt oss, men det är för att man känner stor kärlek och saknad till dom. Man älskar dom och dom lever genom ens vardag i vått och torrt, i tanken, i hjärtat, i sinnet ...... ja i allt man gör.
Jag ser fram emot 2013 då mycket kommer hända och jag bär med mig min Tobias i mitt hjärta.
Fredrik Kliman
